God morgon...
Hästar är verkligen ologiska ibland. Eller så är det vi människor som är.
Vi tog in hästarna några timmar igår kväll för skötsel och utfodring samt vila i halmade boxar. Alla var hela och fina utom Kellie som fått en spark på hasen som blödde. Men den provocerade hon fram själv...
Eftersom vädret har varit torrt och utan nederbörd så fick hästarna vara ute i natt trots -7. Och de älskar det... Så länge de har sina härliga hus och ingen nederbörd så tuggar de hö hela natten.
Var uppe vid 5 och då var ingen häst här uppe, utan nere i skogen. Vi har köpt nya täcken, 100 gr vattentäta med hela halsar... och gissa om de stod som ljus vid påklädningen... Inga frusna hästar alls. Vi har aldrig tidigare haft dem ute vintertid på natten, och kanske vi inte heller kommer ha när det blir mer snö, men det får hästarna bestämma. Men det känns befriande att våga prova och inte göra som man alltid gjort innan. Vi tar ju in dem ändå minst en gång per dag för vila i egen box och skötsel och eventuell träning.
Från Haglunds ridsport den exklusiva modellen....
Jag är mycket förtjust i fasta halsar som inte kasar ner och dessa var perfekta i passform och smidighet. Lätta och med högsta täthet mot väta, men ändå andas dem. Ett mjukt och värmande fleecefoder. De är för smäckrare hästar, så Maya passade storlek 145, men lite mera djup hade varit att önska trots att hon är smäcker... Tösen fick ett storlek 155 tyrots att hon är kortare än Maya, men grövre så det satt perfekt. De är sydda så att man kan "kompensera" yta till längre eller grövre häst. Så har man ett långt, smäckert varmblod ta ett större, likaså som vi gjorde till ett grövre kallblod.
Sen är jag ganska övertygad om att 100 gr räcker ner mot ganska många minusgrader oom täcket inte sitter för tajt eller släpper in väta. Luften som bildas under täcket värms upp, och det är bekvämare än ett alldeles för tätt och tjockt täcke som blir tungt vid väta.
Det enda jag har att klaga på är att täcket på bilden heter Guld och ser ut som guld när man beställer, men det är metallic grönt i verkligheten. Skumt...
Det spännande med flocken igår var att när vi släppte ut dem igen, var de tajtare och mysigare med varandra än innan Maran kom hem. Maya och Tösen som fått nya täcken skulle äta i samma hög, och Kellie och Maran i samma. Maran tar aldrig ett nej för ett nej utan för ett HEEJ!
så numera kan alla de 3 1/2 stå i ett hus samtidigt och Kellie får vara med för att Maran vill det. Men hon står lite avvaktande i ingången, vill inte bli klämd när man är så liten. Och eftersom Maran vill det, så säger Tösen att det ska vara så och då kan inte Maya säga något annat för då får inte hon vara med.
Hur en så ung häst kan sprida så mycket positiv energi är för mig en gåta. Men det märks verkligen att hon lärt sig mycket i dagisgruppen på betet, för hon bråkar inte i onödan och hon vet att hålla ihop. Särskilt mysigt att stå tätt när det är kallt...
Enegisk så det räcker för 100..... Vi tog en promenad igår på ängen med henne för att visa hela hagen, och Putte var med och blev lite busig. Han sprang runt och bjöd in till lek, vilket Maran hängde på direkt. Problemet vara bara att hon glömde bort husse som gick bredvid... (Såg ut precis som på fölbilden ovan) Hon är dessutom skodd med brodd runt om då hon inte kan gå barfota pga sina nedslitna hovar och lite för raka ben..... Så hockeyutrustning på med denna häst.... Vissa ränder går aldrig ur och det kommer det troligen inte göra heller. Inte om man har Tösen som mamma. Gäller bara att sätta gränser och rutiner och ta vara på energin där den hör hemma.
Kommentarer
Trackback
