Vi var fyra stycken som såg fram emot Tösens föl, delad glädje är verkligen dubbel glädje.

Och nu är delad sorg dubbel sorg. Vi var på ultraljud idag, en rutinkontroll, mellan 50-60 dräktighetsdygn, och Tösens livmoder var tom. Hon har resorberat. Det känns som ett stort svart hål i hjärtat... Tårarna vill inte sluta rinna.

 Hon har inte visat några tecken alls, och hade en gulkropp som förhindrade att hon kom i ny brunst, så det kanske inte är så märkligt att vi inget anade. Jag har inte riktigt förstått detta än, men sinnesstämningen känns verkligen som ett November Rain...