Tur att OS har visatspå TV i flera dagar, då jag varit lite hängig. Nu har man använt sina krafter till att zappa mellan kanalerna, och svära över att tvproducenterna inte håller tablån utan man måste leta efter hästsporten... I sämsta fall har den endast gått på SVT Play, och det är ju rätt ansträngande för ögonen att stirra på en liten skärm, då vi har en stor platt-tv på väggen. Men skam den som ger sig, ännu har jag inte missat något alls.

Borde få en medalj jag också, en oerhörd bedrift.

 

Fälttävlan var ju en riktig rysare och jag beundrar deras mod och iskyla. Starkt gjort att ta medalj i en så svår sport, och att rida allra sist in med den pressen.

 

Hästhoppningen får mig ju alltid att längta, vet precis hur underbar känslan är att sitta i en skön hoppsadel och rida an mot hindret. Den känslan går aldrig över och längtan efter en "riktig" ridhäst suger ordentligt i magen. Kanske inte så konstigt att det görs oerhört många hästaffärer denna sommar.

 

Sist men inte minst så dressyren..... Jag är så oerhört glad och lycklig över att se Minna Telde som en i laget. Minna är en person som lämnar avtryck och jag har många gånger tänkt på henne, som en av de få bra minnena jag har från tiden på Svedens Ponnystall.

Dessutom långt innan jag ens visste att hon var på väg att bli en känd dressyrryttarinna med en karriär och ett liv som många av oss hästtjejer drömmer om även i vuxen ålder. Hon har helt enkelt gjort den där resan som man trodde var helt ouppnålig, och som i min värld av någon anledning fanns i Kalifornien.Men hon har hittat sin i Skåne... (www.minnatelde.se) Snygg som attan är hon också. Kanske världen är orättvis ändå?

 

Hon är helt enkelt en sådan där människa som har Star Quality och en väldans massa mod. Vi hade riktigt roligt, jag några år äldre och hon en ganska sprallig tjej med bus i blicken, som inte drog sig för någon ting. Jag känner ju en del andra människor som har kommit långt i sina respektiva yrken som gjort dem kända, och visst finns det där någt särskilt som gör dem speciella.

 

Jag har blivit för gammal för att bli avundsjuk, utan känner istället en sådan lycka och hopp för att vissa kan leva sitt drömliv, och är så glad för hennes och andras skull, även om det säkert kostar en hel del uppoffringar och framförallt krävs det järnvilja och uthållighet som inte alla begåvats med.

 

Och som det inte vore nog, har jag faktiskt haft en mycket ung och blyg Tinne Wilhelmson som ridlärare på Ekerö Ridskola. Otroligt snäll och duktig och kom till stallet efter att två omtyckta och drivande ridlärare slutat. De äldsta tjejerna i gruppen och en del vuxna gjorde det nog inte så lätt för henne i början, och minns särskilt en del stöddiga ord och meningar om det hela.

Men hon bevisade snart att hon behärskade ridningen och konsten att lära ut, och blev väldigt omtyckt och jag undrar hur många av oss som nu tänker berättar för sina familjer att vi minnsann "känt" henne och ridit för henne. Några i stallet skötte ju också hennes dåvarande hästar.

 

Tänk vilken vändning livet kan ta........ Minna från ponnyklubben i Falun, där mysfaktorn och horsemanship ( och framförallt tro inte att du är något förmer) kanske är det jag mest minns...... Och Tinne från det dragiga ridtältet på Ekerö, där vi alla brakade i backen av bockande hästar, när snön smälte och rasade av taket med ett ritschande ljud, och skrämde slag på hästarna.

 

 

I morgon är jag upptagen med inividuella finalen i hoppning, så kolla tv-tablån innan, om ni har tänkt ringa mig. För annars så svarar jag inte!

 

Ha det!/ Mia