Vad vore livet utan fölisar? Man kan sitta och följa dem med blicken i timmar. De tar små upptäcksfärder tillsammans, äter på samma tuva, brottas, har kapplöpningar tillsammans, och sussar i halmen under träden vid regn. De är verkligen bästisar..... i vått och torrt.

Jag har kommit av mig lite i skrivandet just nu, känner att vansinnesdåden i Norge, liksom tog andan ur mig. 
Det blev bara för mycket.... Orden tog slut, och tankarna tog över. Men jag väljer att låta andra skriva om det istället, det här är trots allt en hästdagbok.

 


Jag har försökt att fotografera lite grann i allafall , de växer ju så otroligt mycket, men det har inte varit några vidare tillfällen. Hagen är geggig, och buset och springet kommer efter skymningen, då det inte går att filma eller fota....

Men fick några små när vi körde in med kvällshöet. Marilyn är allt vi drömt om och lite till, hon är helt enkelt unik. Och det är vi inte ensamma om att tycka har vi märkt, kul med all uppmärksamhet hon fått, och vi hoppas så småningom att hitta rätt ägare. För en sådan här individ måste få komma till sin rätt. En mycket känd uppfödare sa till mig en gång... Det är inte så svårt faktiskt med det exteriöra. Vill du ha långa ben, så välj en hingst med långa ben, till ditt långbenta sto. Och vise versa. Vill du ha styrka, avla på styrka. Och var sedan kritisk till ditt eget sto, och ännu mer kräsen i valet till hingst. Har du tur kan du förstärka upp med en god egenskap, men du kan aldrig kompensera eller avla bort en dålig. Som vi ser det har Marilyn idagsläget visat prov på Tösens styrka och smidighet, sin fars lätta och snabba typ och ett särdeles bra och skarpt huvud. Tyvärr gör inte bilderna henne rättvisa, visst har hon ränt iväg lite på rumpan, men inte så mycket som vinkeln missvisar. Hon är också längre i överlinjen numera. Ska jobba på en film....



/Mia