det blev en tung comeback på den grisiga banan i Gävle efter allt regn. Han var ändå en riktig hedershäst och troligt hade han tagit med sig en sista peng hem om han fått luckan. Han är så oerhört cool och trygg, nästan lite Ferdinand varning, men växlar om i rätt ögonblick och såg riktigt fin ut i lervällingen trots allt. Åt och drack i boxen och värmde toppen. 

 

Tyvärr var banunderlaget väl slitsamt för barfotakörning då regnet gjort banan våt och slirig så det är inget vi kan fortsätta räkna med att han ska klara av mer än i undantagsfall på våt bana. Så vi har lite att fundera över för kommande starter gällande balansen på bakhovar då vi inte kan styra över vädret  och banunderlaget. I de farterna som körs idag, och med den teknik han och många andra travhästar har, så är hovarna den viktigaste utrustningen hästen har, och det tar tid att lära sig vad som fungerar. När den allmänna uppfattningen är att hästen blir 20 meter bättre i loppet utan skor, blir det såklart en viss hysteri. Vi är ju inte en del i den hysterin utan det är hästen som inte trivs med skor. Gick även igenom hans starthistorik och han har mestadels startat barfota innan också. 

Hade ju varit enkelt om han gått att sko bak till lopp,men dit har vi inte kommit ännu. 

 

I Sala finns en hovslagare som är expert på plastning av hovar inför tävling, eventuellt tar vi kontakt med honom för tips och råd men det beror helt på vad dessa produkter innehåller. Det finns även fina plastskor som limmas, men just limmet kan vara väldigt skadligt för en känslig hov, så till en början provar vi nu hemma med Keratex som härdar hoven, så får vi se framöver. Vi har ju gott förtroende för Barfotasulan www.joursulan.se och även en tävlingsvariant av den som är ännu tunnare. Men för det krävs 3 söm på vardera sidan. 

 

I övrigt har han tagit loppet bra, visade direkt vem som är kung i hagen och äter och dricker som aldrig förr. Nu  väntar en vecka i gräshagen för att ta igen sig. Under tiden blir det Marans tur att återuppta träning efter en veckas behövlig vila, och vi hoppas det gjort henne gott. 

 

Roligt är också att pappa fått en fin present från Lena Zimmermann att ge till oss, i form av vitaminer och Biotin. Vad kan passa bättre just nu? Ska bli spännande att prova, och se resultat. 

 

 

 

 

idag tog Predda och jag en promenad, och skodde på oss gympadojjorna. Vi strosade längs grusvägen, gick några km genom skogen och sen hem på grusvägen igen. Predda är ett bra sällskap att prata med, och vi fick stanna några gånger så jag kunde hämta andan och pusta lite. Det märks tydligt på hans rygg när han har fått vara barfota fram ett par dagar, eller egentligen tvärtom. När han har haft järnskorna på ett par dagar så blir ryggen sämre. Idag var allt Bra igen. 

 

Uppåt gick det i maklig takt med några stopp för att vrida tillbaka skorna, och i skogen gick det med stora kliv. 

underlaget var regnvått och tidvis väldigt blött, innan den sista biten med stenkross, därav skorna idag. 

 

Provade både sula och raggisar idag då han är relativt nyverkad ännu, för att fylla ut skorna lite. 

På den mjuka sträckan så trampade han snarare tillbaka skorna i rätt läge! stora elastiska kliv och öronen spetsade framåt. Och framförallt tysta steg... 

 

Och det fick mig att fundera lite. Ljudet av skorna hänger ihop med hur väl de sitter och hur han tar ut steget, förutom skillnaden på underlaget då. Eller vice versa. På det mjuka underlaget var allt toppen. På grusvägen däremot så är ljudet och rörelsen i skon annorlunda, beroende på om han går uppför, nerför eller på plan sträcka, trots samma underlag, hård grusväg inte stenkrossen där flöt allt bra. 

 

 

Uppför är det som fungerar sämst på grusvägen, och också där han skruvar skorna mest. Ljudet blir högt, hårt och något skrapande. Nerför blir det mindre hårt, men mer skrapande och stötigt, han lyfter mindre på benen, glider lite med korta steg. På skogsstigen hör man bara fåglarnas kvitter, och har svårt att hänga med hans stora snabba kliv, med öronen spetsade. 

 

Preddan gick ett enklare jobb igår i skogen. Han fick gå barfota runt om, då han just nu är lite mittemellan storlekar på barfotaskorna och han har ju sin speciella aktion när han trycker ifrån snett på utsidan av hoven. 

Det hade regnat så underlaget var bra, och på bakhovarna syns ingenting alls, de är så fina och tåliga. 

Framhovarna blev lite randiga, de är inte lika hårda på undersidan och underlaget sliter lite grann. Inget som han tar någon skada av, och han blev inte öm. Så vi får prova oss fram lite grann, med Shingsen och barfota när det passar. Han trivs barfota och ryggen och benställningen mår bäst så. Han blev nöjd med att sträcka ut lite i vagnen och kan nu utan att dra en suck ta den brantaste backen ner med vagn och kusk. Han riktigt njuter av det. 

samma backe som han inte ens kunde gå ner i själv i grimma och grimskaft. 

 

Något som glädjer mig är att han nu är så fin i ögonen, trots insekter och pollen. Ögonhinnorna är så fina, och de ser bättre ut i färgen. 

Predda har ju dessutom en rolig ritual för sig, då han är så rädd om sin snopp, såklart. Han hade ju fått en elak och hård sten av klegg som satt i flänsen och tryckte och skapade både inflammation och irritation, och hindrade honom att kissa ordentligt. Efter veterinären tog bort den, så har han varit väldigt tydlig med att där ska göras rent, ofta. På sistone har han inte brytt sig så mycket om det, från nästan varje dag till någon gång i veckan, och nu nästan 14 dagar sen. Det ska torkas av försiktigt innanför och det torra fnösket som blir på utsidan ska pillas bort. 

Helst vill man ju inte rengöra för mycket, men jag förstår ju hans rädsla för att få tillbaka obehaget.

 

Igår var det dags igen.... Var lite fnöskigt men insidan är fortsatt fin och nu.... Är det helt luktfritt! Tidigare har det ju luktat ganska unket. Så jag är ganska så säker på att AME Sensi-1 rensade bort den resten av möjlig infektion också. 👍

 

vad det gäller boxen så måste vi hitta lite kraft. Han fick flytta tillbaka ut igen, då han vill röra sig lite mer och troligen föredrar det stampade jord/ torvgolvet istället för betongplatta under Ströet. Men... Det blev en snabb återvändo in igen då knotten och myggen var som tokiga. Så återstår att se om de ger sig, eller om vi ska slå ut boxen enligt plan inne, och lägga in gummimattor eller torvbädd i botten. Vi får fundera lite till på den...

 

vi hälsade på Greta igår, och såklart hade hon inte direkt saknat oss som vi saknar henne. 

1-åringarna låg i en hög på varann och sov när vi kom. 

Men när vi ändå var där kunde vi ju få klia henne lite ändå. Lika trygg som Alltid men med lite mera päls. 

 

 

 

 

 

 

Som slutade i katastrof... 

 

 

 

Men nu är nu är ordningen äntligen återställd. 

Veckan har varit tuff, tack och lov mår Fredrik bättre och har fått komma hem, och Sandras studentavslutning gick strålande och med en härlig fest här hemma. så hästarna har faktiskt fått stå tillbaka lite, och fick varsitt jobb på banan under helgen. underlaget var stenhårt på innerspåren och medel i mitten och lösa längst ut. 

Så i rätvarv var det som cement. maran fick sällskap och gjorde riktigt bra ifrån sig, dock måste jordbländaren av henne direkt efter hon travat klart, annars blir hon irriterad och bråkig, men fungerar tillfredsställande bra för henne så hon slipper allt som distraherar. med entömsbett är hon styrbar utan att Hasse behöver ta så hårt i henne. 

Dr Bachs räddningsdroppar är fantastiska, hon har helt slutat slå med frambenen medan de verkar, och det märks direkt efter jobbet då hon svettats ut dem gissar jag. 

Så nu vet vi hur vi ska ge dem, före avfärd och direkt efter jobb innan duschen. 

 

Predda gick 4000 meter och visade prov på styrka. Hade nu inte incidenten med Putte hänt, hade Hasse hunnit anmäla till midsommardagens styrkeprov på Rättvik och kommit med, men nu fick vi istället leta efter vår älskade Putte i över ett dygn.... Predda tog det hela med ro, att jag duschade honom och lämnade honom i gästboxen med mat medan vi letade första rundan. 

 

 

tyvärr kom Predda  bara med på reservplats och nu är startlistorna klara. 

Så först efter midsommar finns det flera lopp att sikta mot, och även ett P21 lopp på Gävle. 

En liten slant att tävla om, men det är istället för att samla sig startpoäng. 

Lite synd när vi nu lagt träningsplaneringen efter Bollnäs loppet, men nu blir det skrittpass ikväll och sen ett snabbjobb till helgen eller på måndag. 

Veterinären har aldrig sett honom så fin, och vi tog ett blodprov för säkerhetsskull, och det var helt utan anmärkning. 

 

Jag mätte hans hovat igår, och då från ytterkanten, dvs hela hoven inte från anläggningsytan. 

Fram är de identiska på 12,0 i bredd och ca 12,8 långa. Det är lite svårt att dra en rak linje mellan trakthörnen där. 

 

Bak är den vänstra mindre som alltid, på 10,9 cm bred och 12,1cm lång. 

Höger bak är 11,2 cm bred och 12,5 cm lång. 

 

Detta gör ju såklart en viss skillnad på hur skorna sitter och också när det gått några veckor efter verkningen. 

 

Han tycks ta bytet från lucern till potatisprotein mkt bra, och bäst syns det på kompisen Maran. Det är ett skånskt sätt att tillföra protein då det är koncentrerat men naturligt i små doser. 1/2 dl morgon och kväll i fodret. 

 

pga invasion av knott och svidingar så står Predda inne på nätterna, och det märks direkt att han inte ligger bekvämt. Så projekt slå ut boxväggen till king size Box står på tur.... 

 

 

 

Preddas hovar är finare än någonsin efter sista verkningen i fredags, och han rör sig så fint! 

Men jag kom inte mer än 200 meter på dagens ridtur, nerför backen innan bägge framskorna hade snurrat 

ett halvt varv 😂😂. 11:orna är för stora! Han är mitt emellan två storlekar, provade 10: orna fram och det saknas lite grann. 

Sista km så började även vänster bak trampas ur, och där ser man ett glapp på bredden av bägge bak, hoven pressar mot skons sida och töjer ut den. 11: orna vill inte heller passa riktigt så jag tog fram måttbandet. 

Och döm om min förvåning när hoven är mer än 1 cm bredare, dvs rundare än för ett år sedan.... 

nu vet jag att jag inte kan lita på måttbandet exakt i mm, men det är samma bägge gångerna, så felmarginalen är densamma, men det är inte troligt att han skulle ha 12: or fram... Så lite lurigt är det allt. 

 

Vi fick oss en lång promenad iallafall och stanna några gånger på vägen och snurra tillbak skorna. 

Predda var lika glad för det,moch det innebär också att vi får lasta och åka in till banan på onsdag för att jogga barfota Istället. 

vi har anmält, så nu håller vi tummarna. Kajsa blev den kusk som fanns tillgänglig, då Lina var på annat håll och Sören och Ulf upptagna. Annars kunde vi också tänk oss Susanne Österberg. Inte lätt när vi är så kräsna... 

på onsdag kommer veterinären och tar blodprov, kunde tyvärr inte före anmälan. 

 

 

 

 

 

En trevlig kväll på travbanan, med världens underbaraste häst. Som vanligt. 

Han kändes mycket smidig och fin i travet, kanske bättre än tidigare, men lite loj. 

Han tände inte riktigt några gnistor och fortfarande löddrar han lite under bröstan och mellan bakbenen, 

så känslan är att utrensningen pågår. 

För säkerhets skull så tar vi nog ett enkelt blodprov för att utesluta någon infektion. Puls och temp och näsa var bra, och hovarna var inget ömma alls, däremot fick  jag pilla små vassa röda stenar intill strålen i duschen. 

Om inte hoven varit blöt och strålen mjuk hade jag inte sett dem eller kommit åt dem. 

Han har med våra nya mått mätt blivit lite lång i tårna, och det märks lite på benställningen. 

Efter jobbet var ömheten runt höften borta, och han kändes mjuk. 

Åt och drack och var pigg men grinig på insekterna som kom med värmen efter regnet. 

 

En pytte film... 

 http://youtu.be/-syTTcE--2A

 

Mina tankar har inte riktigt varit med hästarna just nu, då mitt ena barn har det väldigt svårt för tillfället och upptar mina tankar. 

i söndags körde vi dessutom iväg vår 1 åring på unghästbete och därför så behövde vi flytta runt lite bland hästarna. Tösen fick därför flytta in bredvid Maran i stallet och dela hage med Predda och Maran på dagarna. 

Detta föranledde en del bråk  om ledarskapet och vissa blessyrer och en hel del spring. 

Idag fick Predda gå med Hasse över berget med vagn, och han var väldigt pigg. 

han har gått framåt med att hantera regn och blåst i hagen, och tryggheten med en större flock, så vi har sluppit fler kramper pga spända muskler och dyngsura täcken, då han nu ställer sig i lä när regnet vräker ner. 

den ökade dosen Colofor och Sensi 1 har gett resultat, han dricker bättre, kissar bättre och har börjat släppa den sista envisa pälsen. Dock har han fått en hel del fula sträva pälsstrån på baksida lår... 

 

Mananalysen visar inga tecken på nedsatt njurfunktion utan det tidigare svaren gällande lever och grovtarmsstörning är det som syns på testet. 

 

Idag körde Hasse honom en tur, pigg och framåt, men till kvällen stod han med benen under sig en del, och Vilade lite snett. Höger höftknöl visade sig ömma, så blev gröngröt. Det är väldigt halt i hagen efter allt regn och mjukt och tungt. 

Vi hade planerat att göra en tur till banan imorgon för snabbjobb och testa barfota runtom på det nya underlaget och värmningen får  avgöra om det bara blir jogging eller om han kan gå ett snabbare jobb. 

 

Jag är inte direkt orolig för att han inte kändes helt perfekt ,  det har varit nya rutiner och som sagt en hel del sparkar och hugg. 

Jag tror ingen av de andra har träffat honom med någon hov, men dock slår han själv väldigt hårt, och det är såklart påfrestande för bakdelen med den kraftansamlingen.