Rena rama vårvädret ute. Maran sköter sig bra i Hudiksvall och gick sitt första banjobb i torsdags. Lite ofokuserad och tittig men så småningom fick hon till det. Travar bra hälsar Caroline. 

Predda har fått sina hovar fixade, och det är verkligen viktigt för honom. Han har fått en sko utan tåkappa på vänster bak, som är lite tyngre än de vanliga travskorna. Duktiga K-G Holgersson är mkt kritisk mot barfotakörandet, och skriver på sin hemsida vilket slitage det ger, och särskilt i kombination med sned häst. Precis som vi varit inne på. Så en välverkad tå, och rätt skor är viktigt för Predda om han ska kunna springa rätt.

Träningen ger resultat och så var equiterapeuten Li här i torsdags och gick igenom honom. Extra roligt är det ju att hon känner hästen sen tidigare, och var lika entusiastisk som vi över honom. Hon kunde konstatera att han är lite stel i vänster bog och bakben, det benet som han var överansträngd i när han kom. Vi fick också bekräftat att han har en speciell snedhet i ryggen, men att den faktiskt är bättre nu än tidigare. 

Hon hade varit på en föreläsning om just den typen av snedhet, där man tror att det delvis beror på njurarnas placering, och eventuella samband med problem där. Det stämmer ju med den reflektion vi gjort, när han kom och hade svårt med att kissa, sköt rygg som en hund och blir stel om han blir kall över detta området där njurarna är placerade.

 

Men med den träning han fått, bygga upp sina muskler rakt, i skritt och lära sig att ta i på rätt sätt, så går det över förväntan! Idag var han helt rak under hela jobbet, då jag skrittade honom i vagn, tre intervaller på totalt 9 km. 
Och han har nu varit här i 6 månader, så han ligger lite före mot vad vi hoppats på i utvecklingen. 
Hasse fick lära sig några kompletterande stretchövningar för sidan på honom också. 
Nu väntar vi på att han ska fälla vinterpälsen, och slippa se ut som en björn. 

Kellie är lite snurvlig och rosslig, och jag misstänker pollen i luften. Blev alldeles andfådd efter att ha rullat sig lite.

Maran åkte med Caroline till Hudiksvall i måndags. Hon klev på Carros fina hästbuss så duktigt, och reste bra de 3,5 timmar det tar. Hon har hunnit gå ett lugnt intervalljobb som kändes bra, tappat 3 skor och ska få lite laserbehandling i nacken och på ryggen. 

Predda, Tösen och Kellie har blivit vänner och det går ganska lugnt till i hagen då Tösen är stor, tung och trött. 
Predda har vilat några dagar i hopp om att han ska kunna skos om med sommarskor i veckan, så har han fått gå utan skor, och minimera risken att sparka någon av de andra hårt vid ihopsläppet.
Li kommer hit på torsdag och ska behandla honom och hjälpa oss med hans rygg. 

Jag har ännu inget hört från Electrolux, så det är väl inte så positivt på den fronten, men desto trevligare intervju för Löfbergs Lila. Hoppas det kan ge någonting, ett riktigt trevligt företag med goda grundvärderingar och gott kaffe. 

 

Det har varit intensiva veckor, med nya uppdraget på jobbet och hård konkurrens på marknaden. Vi har också gått klart vår interna utbildning för säljare, och drillats i övningar och butiksekonomi. 
66 timmar i bilen blev det under februari månad, så det blir några mil.

Förutom det har det under de senaste veckorna ringt på telefonen då det finns några tjänster på andra företag lediga, som säljare. Ett var per referens från en kollega eller konkurrent rättare sagt, som vänligt nog rekommenderat mig till företaget. Till dem ska jag på intervju i näst, nästa vecka och det är ett intressant varumärke, med stark profil och ett svenskt familjeföretag. Men före dess ringde en väninna och berättade att hon via sin man fått höra att Electrolux skulle rekrytera en säljare till mitt distrikt för bearbetning av återförsäljare, gällande små apparater. 
Och hon tyckte jag skulle skicka in min CV, för att jag var värd ett bättre jobb.Otroligt smickrande och jag blev verkligen glad av den gesten. Visserligen trivs jag på Ancrona, men utvecklingsmöjligheterna är inte så stora, och det är svårt att få arbetsro, med ständiga förändringar. Försäljning handlar mycket om att skapa relationer, och det är svårt när man inte kan planera långsiktigt.

Så bland många sökande blev 8 utvalda till intervju, och kvar blev 4. Ny intervju och kvar blev två... Och nästa vecka sent på fredag eftermiddag, blir det intervju nummer 3. Så även om det skulle ta stopp här, så är det roligt att ha kommit så långt, och då är jag uppvärmd för nästa, veckan efter. Men Electrolux är ett mer avancerat arbete, med lön därefter så det blir svårt att tacka nej till, om jag får chansen.

 

Denna vecka har varit arbetsam för oss alla, men också rolig. Jag fick en inbjudan till en intervju, som jag av nyfikenhet gick på. Vips blev jag uttagen som en av fyra kandidater till ett väldigt bra jobb. Lite pirrigt, men ser inte så allvarligt på det, utan mer som ett kvitto på vad jag är värd på arbetsmarknaden och som en erfarenhet. 
Om det skulle bli aktuellt med en anställning, får jag ta mig en rejäl funderare, men skulle nog ha svårt att säga nej. 

Preddan har gått sitt första intervalljobb, och det gick undan. Han blev stekhet men sprang som en gud, utan att slå på sig eller ta ett felsteg. Och dagen efter står han på fyra friska ben och oöm i ryggen. Det är ett otroligt stort framsteg och även om man inte ska ropa hej ännu, känns det väldigt bra, och jag är mycket stolt över både häst och oss själva.